Hem Ledare Ilska skapar lokal kraft

Ilska skapar lokal kraft

Anders Öhberg, ledarskribent

Vi måste engagera oss för att få behålla skolan, macken, biblioteket, affären, förskolan, mm.

Vi får ställa upp på samma sätt om det behövs en samlingslokal som när det gäller att hålla isbanan öppen för barnen.

Det är inte lönt att ringa polisen, dom har ju inte tid att komma.

Känns argumenten igen. I stora delar av vårt land försvinner service och aktivitetsmöjligheter när offentliga och för den del också kommersiella aktörer drar sig undan. Om inte allt ska stanna av krävs att man ”tar saken i egna händer”.

Engagemanget och kraften i den lokala utvecklingen är stor och avgörande, men samtidigt växer irritationen. Samma personer som med stora frivilliga, och många gånger ekonomiska, insatser håller uppe samhälls- och kommersiell basservice får också vara med och betala för att samma service ska finnas tillgänglig i tätorterna. Notan blir dubbel.

Om detta vore ett fenomen som endast var hänförbart till svensk landsbygd kanske det vore lättare att överse med. Antalet röstberättigade är ju trots allt så få!

Men verkligheten är den att vi också börjar få tätortsnära områden – oftast kopplade till förortsområden – där situationen allt mer liknar den vi ser på landsbygden. Ska någonting hända måste det till enskilda initiativ och organisering.

I förslaget till idéprogram för SV skriver programgruppen bl a om starten i Slöinge 1920 till ”Fria tankars hem”:

”Initiativet var en protest mot en unken ordning, där mötesfriheten i lokalsamhället begränsades av överheten. Studiecirkeln var också ett sätt att ta sig kunskap på egna villkor, för att förändra samhället till det bättre.”, och programtexten fortsätter

”Studieförbundet Vuxenskolan vill vara ett fria tankars hem, där människor kan växa. I ett sådant hem får människan redskap att upptäcka sina egna möjligheter, men också kraften att utvecklas i samspel med andra. Precis som de gamla folkrörelserna en gång gjorde för att förändra samhället.”

Varje tid har sitt eget sätt att finna former för organisation men likheterna är slående. Det krävs ett personligt initiativ, en struktur för att organisera arbetet och i grunden en ilska över att saker och ting inte fungerar i det lokala samhället. Utifrån från detta växer ett engagemang och skapas energi. Visst uppstår till och från avarter i form av bilbränder och extremåsikter, men under ytan växer alltid klokskap och konstruktivitet.

Det är när människor organiserar sig i arbetet för att bygga det lokala – oavsett det är på landsbygden eller i förorten – som förändringar sker.

En uppmaning till er som arbetar inom politiken. Våga visa att ni törs släppa loss ilskan och kraften i den lokala utvecklingen. Behovet av lokalt engagemang växer i takt med att ”någon annan” ska lösa problemen minskar.

Vi folkbildare är beredda organisera kraften.

ANDERS ÖHBERG anders.ohberg@sv.se