Hem Artiklar Per Svensson om SD och högerpopulister: ”De vill bevara något som aldrig...

Per Svensson om SD och högerpopulister: ”De vill bevara något som aldrig funnits”

När Per Svensson föreläser för ett hundratal folkbildare på Vestlunddagarna är han tydlig: SD är omöjlig som samarbetspart för alla demokratiska partier. Alla förklaringar från borgerligt håll jämför han med att feströka, ursäkter som tvingas fram när man redan gått i fällan. Folkrörelser och bildning ser han som en del av motgiftet.

Det är tidig vår på Tollare folkhögskola. Från busshållplatsen går jag tillsammans med grupper av människor med knastrande steg på osopade vägar som fortfarande är strösslade med vintergrus.

Pulsen går ner när jag kliver in på folkhögskolans område. Här finns ekar och sluttande gräsplaner ned mot vattnet. Slingrande vägar mellan de olika byggnaderna. Herrgården ser år 2017 mest mysig ut med sin snickarglädje och oregelbundna tak. Seminarierna under Vestlunddagarna ska pågå under två dagar. Rubriken i år är ”Folkets röst – ett hot mot demokratin?”

Ett antal föreläsare kommer till Vestlunddagarna, och en av dem som vänder och vrider på begreppet folk, populism och demokrati är Per Svensson. Inför en intresserad församling varnar han för politiker som säger sig företräda den sanna folkviljan, oavsett om det är Donald Trump och det amerikanska folkets innersta väsen eller Jimmie Åkesson och den svenska folksjälen. Politiker som säger att andra partier är oäkta och förrädare.

– Populister lyckas på en och samma gång profitera på politikerföraktet och själva vara politiker. De anpassar sig, säger Per Svensson.

– När de ser att de kan erövra makten via parlamentet kommer de att hylla demokratin för att kunna ta makten. De kommer att hylla folkviljan och påstå att alla andra har övergett folket.

PER SVENSSON ÄR journalist och författare, han medverkar i Sydsvenskan, känns igen som före detta kulturchef på Expressen och är också hedersdoktor vid Malmö högskola. Under valåret 2014 skrev han boken ”Vasakärven och järnröret – Om den långa bruna skuggan från Lund”. Det är en bok som tar avstamp i ett möte med Lunds studentkår 1939 där en majoritet av de närvarande studenterna, delvis med rasbiologiska argument, protesterade mot att släppa in akademiker som också var judiska flyktingar till Sverige.

I boken synas de värderingar som levde kvar efter andra världskriget och hur idéerna fortsätter lyftas fram av individer, familjer och den rörelse som till sist bildar dagens Sverigedemokrater, ett parti vars ledande skikt möttes som studenter just i Lund.

POPULISM HAR OLIKA definitioner i olika länder och tider, men det är vanligt att begreppet används om ledare som angriper en elit och säger sig själva kunna företräda folket bättre än de som styr. Retoriken går ut på att eliten och minoriteter tar för mycket plats på folkets bekostnad, och att de nya ledarna kan tolka vad nationen behöver. Per Svensson anser att de populistiska ledarna och partierna driver en politik som motsätter sig demokratin.

– Inom populismen ställs folk och elit mot varandra, ledaren ger sken av att vara av folket men är det inte, säger han.

– Folket blir ett begrepp knutet till en på förhand bestämt identitet. Populisternas syn är att samhället drivs fram av ett enda subjekt, och de själva är subjektets hjärna, hjärta och röst. Därmed införs verklig demokrati bara när populisten har makten, för först då har folket makten.

PER SVENSSON FÖRELÄSER utan större gester men höjer blicken, kollar att vi som lyssnar hänger med. Han funderar lite själv på vad han sagt och delar med sig av citat för att understryka sina tankegångar. Som det Jimmie Åkesson skriver i sin bok ”Satis Polito”:

”Vi vill helt enkelt inte ha det splittrade, segregerade – själlösa – samhälle, som det socialliberala etablissemanget skapat åt oss. Vi bekämpar det. Därför hatar de oss. Därför bekämpar de oss.”

Per Svensson framhåller att det Åkesson kallar splittring i själva verket är grunden för en demokrati, att det är diskussioner, konflikter och motsättningar som driver samhället framåt.

FÖR 100 ÅR sedan var den demokratiska rörelsen fortfarande ifrågasatt. Vasakärven, eller risknippet, var en symbol som användes av svenska fascistiska och nazistiska kretsar på 1930-talet. På frågan om vilket begrepp Per Svensson skulle använda för dagens Sverigedemokrater svarar han att de bär på ett ideologiskt arv från den tiden.

– Jag brukar säga att de bär på ett fascistiskt idéarv, det är så långt jag vill sträcka mig för annars hamnar man i så konstiga diskussioner. ’De är inte riktiga fascister för att de inte vill använda våld och krossa parlamentet.’ Det kan man säga, men det är för att i dag är inte det en framkomlig väg, och SD kommer långt via riksdagen.

– Det är primärt en idé om en organisk folkgemenskap som utesluter andra. Då kommer det naturligt att de som inte är en del av folkgemenskapen måste avskiljas.

PÅ VESTLUNDDAGARNA SITTER vi bordsplacerade i små grupper. En av arrangörerna, tillika tidigare rektor på Tollare folkhögskola, Eva Önnesjö har sagt att vi alla deltar tillsammans i en folkhögskolekurs dessa två dagar. Det är trevlig stämning och ute har vi från den tillfälliga klassen stått och småpratat med ansiktsovalerna vända mot solen.

Samtidigt finns en oro i samtalen runt borden över samhällsklimatet, de stora linjerna och vart vi är på väg. Just denna dag rapporterar medierna att Sverigedemokraterna får stöd av 18 procent av väljarna, om det vore val i dag. Då Moderaterna samtidigt gjort ett historiskt tapp och hamnar på 17 procent, innebär det att SD är näst största parti i Sverige.

Deltagarna får några frågeställningar av Per Svensson och uppmanas diskutera varför det går bra för populismen, om den är ett egentligt hot mot demokratin och hur den typen av rörelser kan bromsas. Vid mitt bord diskuteras en mängd teorier och frågeställningar. Det ventileras om det finns efterfrågan på enkla svar från människor, eller ett behov efter mer ekonomisk trygghet, och att det finns de som följer med när det går bra för en rörelse, som när de nationalistiska idéerna fått luft under vingarna. Ett annat spår är bristen på visioner hos dagens rörelser och partier. Vi resonerar även kring vad som kan vara en universell längtan efter gemenskap och delaktighet.

JAG FRÅGAR PER SVENSSON vad han själv tror om attraktionskraften i detta fascistiska idéarv. Vad är det egentligen som är historiskt framgångsrikt i SDs synsätt och argumentation?

– Det är intressant att de här idéerna funnits i alla tider. De som företräder den här traditionen är alltid missnöjda med den tid de lever i, och påstår ofta att det var bättre förr. Men de vill bevara något som inte funnits.

En återkommande föreställning om att främst unga män röstar på Sverigedemokraterna stämmer bara delvis, och kanske kommer den bilden från skrålande skinheads på 1990-talet. Tydligt i alla opinionsundersökningar är att det hos män i alla åldrar finns ett större stöd för partiet än det gör bland kvinnor. Per Svensson tror att när det gäller priviligierade män i hans egen ålder som stöder SD kan förklaringen ligga i känslan av att leva i ett samhälle man inte känner igen sig i.

– Inga 60-åriga män har väl känt igen sig? frågar han retoriskt. Inte heller männen på 70-talet. Men nu finns det en rörelse som ger det en högre mening, och lyfter in det i ett sammanhang och ger det en förklaring, och ett löfte om att det inte behöver vara såhär, man kan återskapa något.

EN ANNAN ORSAK till att människor lägger sin röst på populister tror Per Svensson kan bero på ett framgångsrikt konsumtionssamhälle.

– Något som kan vara svårt att tala om är att det västerländska samhället har varit extremt framgångsrikt, även i jämförelse med min egen ungdom lever vi i dag som kungar. Det är ett enormt överflöd och den inställningen till livet tror jag överförs på politiken: Jag följer den och den serien, jag väljer att äta asiatisk mat, jag tycker Trump eller Jimmie Åkesson är en frisk fläkt.

Då kan samma orsak som att Ny Demokrati fick röster på 90-talet vara orsaken till SD-stödet, att det har funnits dem som röstar på Sverigedemokraterna som en kul grej, eller en protest.

– Man kunde vara missnöjd moderat och välja att rösta på SD, det vore som att rösta in Owe Thörnqvist i melodifestivalen, säger Per Svensson. Han hör inte hemma där men vi röstar för att reta de andra, slicka schlagerproffsen.

– Om jag skulle säga något hoppfullt, så kanske väljare börjar se att det är på allvar nu.

ATT ETT BORGERLIGT parti som behöver stöd för att regera väljer att samarbeta med populister har hänt och händer i olika länder. Det förekommer även i fall när beskedet först varit att ett samarbete aldrig någonsin kunde bli av. Som uttalad liberal ser Per det som något bedrägligt. Han jämför det som sker inom Moderaterna i Sverige med att feströka.

– Man har slutat röka men börjar igen, och då måste man övertyga sig själv att man bara feströker eller ”jag kan kontrollera det här” och ”det betyder inte att jag börjat röka igen”… Det är en del psykologi i det här för då börjar men övertyga sig själv om att det är inte så farligt att samarbeta.

– Det ser jag hos en del borgliga ledarskribenter också: ”Nej, men SD är ett parti som alla andra, vi måste kunna tala med alla partier.” Så tror jag att det varit i många fall när den här typen av partier har kommit till makten.

DET ÄR OCKSÅ en gammal motsättning i svensk politik, att det inom borgerligheten funnits ett starkt mål: att ta makten från socialdemokratin. Är man skolad i det blir det möjligt att samarbeta med SD, menar Per Svensson.

– Folk blir ju arga om man jämför, men Mussolini hade god hjälp av den tidens liberaler i Italien, en del men inte alla. De övertygade säkert sig själva på samma sätt, ”vi kan kontrollera det”.

Per Svensson framstår som en lågmäld person med starka åsikter, men hans ärliga förvåning syns när han pratar om att det varit chockerande för honom att följa Sverigedemokraternas utveckling.

– Det är häpnadsväckande att ett parti som för några år sedan var en källarföreteelse nu är Sveriges näst största parti.

HAN ANSER ATT han själv och andra journalister varit alltför naiva och ställt för få krävande frågor till SD. – SD har inte bildats för att förbättra belysningen i Hässleholm, utan de vill bygga ett nytt Sverige, säger Per Svensson.

Vilket ansvar har andra partier och politiska rörelser för att SD blivit så stora? Har de ett ansvar?
– Ja, det finns ju inget som är så själsdödande som en duell i Agenda. Det finns en oförmåga hos alltför  många att prata på ett sätt som att de verkligen menar vad de säger, att det finns en människa bakom.

– Bildning handlar om att ha så pass många referenser att man vågar bottna i sin egen upplevelse, att man inte bara tänker i formler. Det finns för många politiker som tänker i formler i dag.

Hur ser du på folkbildningen? Vad kan studieförbund och folkhögskolor bidra med?
– Bildning är den viktigaste emancipatoriska kraften som finns överhuvudtaget. Det är insikten om att vare sig man själv eller den tid man lever i är unik. Man läser och reser och pratar och får sammanhang och lär sig att det finns andra människor och perspektiv.

– I populismen finns det bara en enda typ av gemenskap och något som är ödesbestämt, och bildning är frigörande från den typen av tänkande, även om bildade människor också kan vara totalitära.

TEXT OCH FOTO ANNA MORIN